Skrivet av: Gröna draken | 2014/08/26

Ärlig försvarsdebatt eller trixande med statistik och utelämnande av viktiga fakta

Nato bombar i Libyen 2011
Bilden visar hur Nato bombar i Libyen 2011 för att gynna en part i ett inbördeskrig. Nu har islamister skapat kaos i landet. Artikeln som jag polemiserar mot är skriven av tre Natoanhängare argumenterar för att Sverige militärt ska samarbeta med Finland om vi inte kan gå men i Nato.  

Tre försvarsdebattörer, Carl Bergqvist, Niklas Wiklund och Johan Wiktorin, tar i DN upp Ukrainas svåra situation. De skriver att Ukraina ”bokstavligen slåss för sitt liv. Landet är utsatt för en strategisk serievåldtäkt”. De skriver inte något om att landet har en regering som tillkom efter en kupp där fascistiska stormtrupper med våld jagade bort en demokratiskt vald president. Det skedde dagen efter det att en bred politisk överenskommelse om nyval hade nåtts. De skriver inget om att några av ministrarna är kopplade till de fascistiska stormtrupperna. De nämner inte de folkrättsbrott, t.ex. bombning av civila, som begåtts av regeringsarmén i de östra delarna av landet. Allt skylls på Ryssland, men det är ju inte Ryssland som bombar civila.

Vidare skrivs att ”Det som för ett halvår sedan var otänkbart för de flesta, krig i Europa, är ett faktum. Ryssland vill genom sin aggression i Ukraina ändra den internationella ordningen och hävda sin intressesfär. Den ryska ledningen har de senaste åren också invaderat Georgien, riktat ekonomiska hot mot sina grannar och genomför nu ett enormt upprustningsprogram som väntas sluka 25 procent av statsbudgeten.” DN 24/8 2014

Ja, det är krig i Europa, ett inbördeskrig i Ukraina. Det är inget krig mellan Ukraina och Ryssland. Det skribenterna kallar invasion av Georgien bestod i att de ryska fredsbevarande trupper som fanns i Sydossetien först slog tillbaka ett artilleriangrepp mot provinshuvudstaden som beordrats av president Saakashvili och därefter gick in i Georgien för att försvaga den georgiska armén. Saakashvili avsattes i ett demokratiskt val och har åtalats för några fall av maktmissbruk. Operationen tog fjorton dagar sedan drog sig Ryssland tillbaka. De som bor i Sydossetien vill inte vara en del av Georgien. De ekonomiska hot som debattörerna skriver om består i att stater som har ett mer ingående samarbete med Ryssland får köpa gas till kraftigt subventionerade priser och övriga till marknadspris. Ingen är tvungen att köpa.

Den ”enorma” upprustning som Ryssland sägs genomföra görs från en låg nivå jämfört med läget under kalla kriget. Stora delar av det ryska försvaret är föråldrat och ska moderniseras. Att påstå att det skulle kosta 25 % av statsbudgeten är bedrägligt. Det allmänt accepterade måttet, som möjliggör jämförelser, är andel av BNP och då spenderar Ryssland 4,5 %, efter en kraftig höjning.

Kommer hotet mot fred i Europa från Ryssland? Är det Ryssland som är aggressivt och som flyttar fram sina positioner? Efter det kalla krigets slut när Sovjetunionen upplöstes gick gränsen mellan Nato och Warszawapakten väster om Berlin, nu går den 12 mil från St Petersburg. Flera östeuropeiska länder har gått med i Nato, men Warszawapakten har upplösts.

Det är korrekt att Ryssland rustar och flera Natoländer har minskat sina försvarsutgifter. Styrkeförhållanden är trots det inte alls till Rysslands fördel. Skribenterna pekar på hur mycket olika länder lägger ner i procent av BNP (inte statsbudgeten). De väljer ett mått när de vill visa att något är stort och ett annat mått när de vill visa att något är litet. I det senare fallet är syftet att finna argument för att öka svenska satsningar på försvar.

Försvarsutgifter i förhållande till BNP indikerar inte alls militära styrkeförhållanden. Ett litet land som lägger ut 5 % har troligtvis mindre försvarskapacitet än ett dubbelt så stort land (mätt i BNP) som lägger ut 3 %. Totala utgifter ger en indikation på militär kapacitet, dock inte på ett perfekt sätt. Man måste också ta hänsyn till bl.a. hur väl tränade soldaterna är och hur moderna vapen länderna har. Om man använder totala utgifter för försvarsändamål som mått på militär kapacitet blir den stora obalansen mycket tydlig.

Den europeiska delen av Nato lägger ut tre gånger så mycket som Ryssland. Om man sedan lägger till USA och Kanada blir det ungefär tio gånger så mycket som läggs på försvar (data från SIPRI, 2013). Vad finns det för skäl att tro att Ryssland skulle ha intresse av att starta ett angreppskrig? Jag känner mig inte alls hotad. Jag är mer oroad för att klimat och miljö försämras och för att de krig som USA, Israel m.fl. driver spiller över på vår del av världen.

Varje land bör ha ett försvar som har en krigsavhållande funktion. Det bör baseras på värnpliktiga och utrustas med vapen inriktade på försvar. Det bör vara utformat för att möta eventuella fiender var de än kommer ifrån.

 

Artikeln återfinns här: http://www.dn.se/debatt/stark-var-forsvarsformaga-i-forbund-med-finland/

Annonser

Responses

  1. Skämtar du? Inte rysk invasion? Utifrån det påståendet kan man bortse från resten du skrivit.

    • Tack för den kommentaren från herr Igor ”Slutaljuga”. Det är från en person som inte kan framträde öppet med namn. Denne anonyme man har svalt de påståenden som kommer från Kiev och USA/Nato m.fl. Påståenden om ryska trupper och materiel har kommit i en jämn ström sedan inbördeskriget började, men bevis har det varit sämre med. Att det finns ryska medborgare som deltar som frivilliga i striderna har varit känt länge. Att soldater från båda sidorna kommer över på fel sida gränsen förekommer lite då och då. Invasion???


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: