Skrivet av: Gröna draken | 2013/10/30

Östersjöns minsta försvar?

Jag fick ett något mer utförligt svar från Johanne Hildebrandt.. Övrigt material finns under ett tidigare inlägg på Drakbett (Militär kapacitet …. ). Mitt svar på hennes långa brev ligger överst.

Tillägg 31/10: Nu har det kommit ytterligare ett inlägg från Johanne Hildebrandt som jag tillsammans med mitt svar lagt allra sist. Orsaken till att ”mellankonversationen” inte hade lagts ut var att jag hann få JHs tredje inlägg innan jag hunnit lägga ut hennes andra inlägg. När jag la ut det tredje med mitt svar på denna bloggpost hade jag glömt att jag inte lagt ut det andra. Jag har informerat henne om mina ögonproblem som gör att jag inte hinner svara så fort eftersom jag inte kan titta på en datorskärm så länge i sträck.

 

Hej Johanne

Det finns mycket bra analys i ditt långa brev, men jag får inget tydligt besked som visar att ”Sverige har Östersjöns minsta försvar”. Det var ju det min fråga handlade om. Snarare verkar det som om både Sverige och Finland har allvarliga svagheter (det har ju för övrigt Ryssland också även om dess kapacitet är mycket större). Det är inte min sak att visa att Sverige har ett starkare försvar än någon annan nation runt Östersjön. Det var du som påstod något som du inte verkar ha belägg för.

I och med att Nato tas som argument för att Baltstaterna har ett bättre försvar än Sverige bör man kanske utvidga frågan lite. Om de stora maktblocken Nato och Ryssland står mot varandra finns det då någon anledning att tro att t.ex. Nato skulle vara passiva om Ryssland angrep Sverige (vilket naturligtvis ter sig oerhört osannolikt). Då skulle ju balansen förskjutas till den starkare partens nackdel. Tror du att Nato skulle stå passiva när en av deras mest hängivna samarbetspartners angrips? Det är nog mer sannolikt att Nato går in i Sverige (med eller mot vår vilja) för att hindra Ryssland att kunna utnyttja vårt territorium. Detta skulle möjligen kunna bli aktuellt i ett mycket mera spänt läge än det vi har idag. I ett sånt läge bör Sverige ha vissa möjligheter att hinna öva samordning och ta in reserver.

Mvh Lars

Hej Lars!

Det var snarare Sveriges storlek kontra försvarets storlek och effektivitet som jag lyfte fram.

Då Sveriges försvar bygger på att vi själva ska försvara oss måste det vägas in i ekvationen. Nato är ju en resurs för de andra länderna men inte för Sverige, trots vår ensidiga solidaritetsförklaring.

Att jämföra Finland och Sverige är också problematiskt.

Deras stridsflyg är bra. De har inga ubåtar. De har i princip endast patrullbåtar och minsvepare och andra mindre fartyg. De har bra artilleri, framförallt många artilleripjäser. Inrikesministeriet förfogar över gränsbevakningsstyrkor vilket är en sorts militär enhet.

De har en på pappret mycket stor armé men det som genomförs är egentligen en grundutbildning av en stor mängd soldater. Utbildningstiden är 6 månader för de allra flesta, vissa specialister har något länge tid. Det är kortare än den de som i Sverige som hade kortast tid under värnpliktstiden (7,5 månader).

Man samövar sällan eller aldrig i förbandsstrukturer ovanför kompani i Finland, möjligen någon bataljonsövning eftersom tiden är för kort. I slutet av dess sex månader samlas alla värnpliktiga till en sorts slutövning om inte ens är i närheten av att kunna kallas brigadövning, däremot momentövningar och förevisningsövningar.

Det sker sällan eller aldrig några repetitionsövningar. Det sker repetitionsutbildning i någon form men troligen endast som vad som kan liknas ned en frivilligrörelses verksamhet (jfr Försvarsutbildarna och Lottakåren), det vill säga inte i homogena krigsförband med rätt person på rätt befattning och med rätt utrustning.

Finlands försvarsmakt är med andra ord en stor reserviststyrka.

Denna styrkas samövningsnivå på bataljons- och brigadnivå inom armén råder det mycket stora tveksamheter om. Det är också oklart till vilken nivå och duglighet de kör efter sex månaders GU i armén, blir de duktiga i pluton eller kompani? I bataljon kan de endast uppnå en grundläggande nivå, det är inte ens teoretiskt möjligt att nå längre.

Om som de själva och den som tar Finland som ett exempel säger att storleken är en fördel så är dugligheten på grund av den korta utbildningstiden och mer eller obefintliga repetitionsövningar deras stora svaghet.

Det är ENDAST väl samövade förband som ger effekt. Ett antal kompanier ger ingen effekt, det är bataljoner och brigader som räknas.

(Däremot har Finlands försvarsmakt förmågan att växa om de skulle hotas, den så kallade tilläggsprincipen. Den förmågan saknar numera Sverige då det svenska försvaret har nu blivit så litet att det inte längre kan växa. )

Mer om Finlands försvar här:

http://kkrva.se/finska-synpunkter-pa-forsvarsdebatten

Senast som den svenska armén genomförde någon verksamhet i sammansatt brigad var under den stora övningen NORDANVIND vårvintern 1991.

Detta var knappt ett och ett halvt år sedan berlinmuren föll (9/11, 1989) och Sovjetunionen var på väg att falla, vilket ju skedde i slutet av december. Så under vårvintern 1991 förfogade Sovjetunionen i allmänhet och den dåvarande ”delrepubliken” Ryssland i synnerhet över enorma militära förmågor och kapacitet.

Då genomförs övning NORDANVIND i norra Norrland en övning som inte kan ha haft något med berlinmurens fall och Sovjetunionens begynnande sammanbrott att göra eftersom sådana stora övningar började planeras flera år innan genomförandet.

Bland annat mobiliserades och upprättades en brigad och som hade till uppgift att genomföra operativ landsvägstransport från Umeå för att anfalla och slå en motståndare i Jokkmokkstrakten. Det var en norrlandsskyttebrigad vars stridande bataljoner var utrustade med bandvagn 206 som var byggd i plast(!) Med plasten som skydd gav man sig iväg norrut för att i scenariot anfalla en motståndare som i verkligheten hade haft splitterskyddade fordon och stridsvagnar samt mycket artilleri och flygunderstöd. Brigaden kom aldrig fram till Jokkmokk. Enheter körde vilse och förbandet blev delvis splittrat och utspritt i Norrbotten. Dessutom fick men ett lågt stridsvärde efter allt strul.

Till slut fick man skapa ett nytt anfallsmål i Boden-trakten för att över huvud taget kunna uppnå målet att göra ett samlat anfall.

Detta var alltså 22 år sedan. Sedan dess har det inte genomförts några liknande stora övningar med den stora volymen i form av över 15000-20000 man. NORDANVIND var nog upp emot 25000.http://www.ne.se/försvarsmaktsövning

Men då fanns det i alla fall planer och rutiner för att samla brigader oavsett hur de såg ut.

Försvarsbeslutet 1992 påbörjade en gradvis stor reducering av det svenska försvaret vilken fullföljdes i FB96, 00 och 04.

Då satsades det ändå på stridsfordon 90 och stridsvagn 121 och 122. Plus att det köptes in en stor mängd tidigare östtyska MTL-B splitterskyddade, beväpnade trupptransportfordon och BMP pansarskyttefordon.

Försvarsbeslut 2000 (togs av Riksdagen i januari 2001?) och 2004 raserade sedan fullständigt svensk försvarsförmåga.

Det var genom dessa och i synnerhet genom FB04 man valde att samla allt artilleri i Boden, alla luftvärnsförband i Halmstad, alla logistikförband i Sköve och alla ingenjörförband i Eksjö.

Dessa suboptimeringar skedde på grund av produktionsrationella skäl men på (total) bekostnad operativ förmåga och effekt.

Dessutom valde man att samla alla lednings- och sambandsförband i Enköping till graden av en extrem suboptimering eftersom alla sambandskompanier och alla ledningsplatskompanier som var avsedda att stödja och betjäna brigadstaberna samlades i en sambandsbataljon och i en ledningsplatsbataljon. Kvar i Boden, Skövde och Revinge blev staber utan stöd- och betjäningförband. Sedan lades en av tidigare tre stridsgruppsstaber ner, den i Skåne som P 7 i Revinge ansvarade för. Faktum är att under många år talas det inte ens om brigader och brigadförmåga.

Flygvapnet och marinen minskades också kraftigt under åren 1996-2004. Nästan alla krigsflygbaser avvecklades och dagens flygbaser har inget luftvärnsskydd.

Så ett på pappret stort försvar kan vara mycket litet om det inte ger någon operativ effekt och inte har relevanta taktiska förmågor.

Det är tveksamt om den svenska armén ens kan betraktas som en enhet med den utspridning den har. Då måste man betrakta delarna var för sig, särskilt eftersom de inte är samövade i brigader (på 21 år) eller bataljonsstridsgrupper (mer än inför NBG).

Att sedan ekonomiska modeller ger andra föreställningar är inte lika viktigt, särskilt när vi endast har vårt eget försvar att förlita oss på.

Vänliga hälsningar

Johanne Hildebrandt

Den senaste mailväxlingen:


Subject: Re: SvD-text om Sveriges försvar From: hildebrandt.johanne@gmail.com Date: Thu, 31 Oct 2013 10:18:10 +0100 CC: fredric.karen@svd.se; tove.lifvendahl@svd.se; mikael.holmstrom@svd.se To: drake_lars@hotmail.com

Vore det inte hederligare att lägga ut båda de långa svar jag bemödat mig att skriva till dig på din blogg då de belägger min ståndpunkt varför Sverige har Östersjöns minsta försvar?
Eller måste jag beskriva mailens innebörd in i absurdum:
1.De Baltiska staterna som du hänvisar till har byggt sitt försvar på Nato-medlemskap och har därmed tillgång till Natos resurser vid behov. (Artikel 5) Deras försvar är då större.
2. Sverige har byggt sitt förvar på att själv försvara sig sig själv vilket vi inte kan då de resurser till stor del inte kan nyttjas och därför har man Östersjöns minsta försvar. Särskilt om man väger in Sveriges yta, jämfört med Försvarsmakternas storlekar.
Nu börjar du plötsligt spekulera om Nato ska hjälpa Sverige. Men Sverige har inte någon möjlighet att ta emot hjälp från Nato, det finns ingen beredskap, eller plan att ta emot denna hjälp. Nato kan inte random landa någonstans och hoppa in där de känner för det.
Om du ska göra en säkerhetspolitisk analys så kan den inte heller bygga på framgooglade procenter av BNP och tro att de är ett bevis på militär förmåga.
Jag trodde du var intresserad av en seriös diskussion och ägnade därför tid att skriva utförliga svar i förhoppning om ett stimulerande utbyte av tankar.
Men efter att ha upptäckt att du lägger ut tvättade mailkonversationer är det uppenbart att det enda du är ute efter är skaffa läsare till din blogg, och framstå som märkvärdig.
Denna konversation är därför avslutad.
/Johanne Hildebrandt
Mitt svar
Johanne
Jag beklagar att jag missade det. Jag trodde att jag även lagt ut den mellersta konversationen på min blogg. Jag vill att den ska vara där. Nu är den utlagd som ett tillägg till den första, dvs både ditt och mitt inlägg som jag missat att lägga ut.
https://drakbett.wordpress.com/2013/10/28/militar-kapacitet-kring-ostersjon/   Det innebär också att dina två punkter har besvarats där. Det var Mikael Holmström som hänvisade till procent av BNP. Jag hävdade i mitt första inlägg att det inte är ett mått på kapacitet. Totala budgetmedel är en indikation på kapacitet som självklart inte är perfekt, men det är en av de få enkla aggregerade måtten. Du har helt missat poängen med min diskussion om Natos relation till Sverige och intresset för Sverige hos de två maktblocken.
Mvh Lars
Min kommentar till mitt svar: Det är intressant att notera att JH angriper mig för att använda militärutgifter som andel av BNP när det var hennes kollega MH som gjort det och att hon själv dessutom hänvisat till hans inlägg som ett argument för sin sak.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: