Nato bombar i Libyen 2011
Bilden visar hur Nato bombar i Libyen 2011 för att gynna en part i ett inbördeskrig. Nu har islamister skapat kaos i landet. Artikeln som jag polemiserar mot är skriven av tre Natoanhängare argumenterar för att Sverige militärt ska samarbeta med Finland om vi inte kan gå men i Nato.  

Tre försvarsdebattörer, Carl Bergqvist, Niklas Wiklund och Johan Wiktorin, tar i DN upp Ukrainas svåra situation. De skriver att Ukraina ”bokstavligen slåss för sitt liv. Landet är utsatt för en strategisk serievåldtäkt”. De skriver inte något om att landet har en regering som tillkom efter en kupp där fascistiska stormtrupper med våld jagade bort en demokratiskt vald president. Det skedde dagen efter det att en bred politisk överenskommelse om nyval hade nåtts. De skriver inget om att några av ministrarna är kopplade till de fascistiska stormtrupperna. De nämner inte de folkrättsbrott, t.ex. bombning av civila, som begåtts av regeringsarmén i de östra delarna av landet. Allt skylls på Ryssland, men det är ju inte Ryssland som bombar civila.

Vidare skrivs att ”Det som för ett halvår sedan var otänkbart för de flesta, krig i Europa, är ett faktum. Ryssland vill genom sin aggression i Ukraina ändra den internationella ordningen och hävda sin intressesfär. Den ryska ledningen har de senaste åren också invaderat Georgien, riktat ekonomiska hot mot sina grannar och genomför nu ett enormt upprustningsprogram som väntas sluka 25 procent av statsbudgeten.” DN 24/8 2014

Ja, det är krig i Europa, ett inbördeskrig i Ukraina. Det är inget krig mellan Ukraina och Ryssland. Det skribenterna kallar invasion av Georgien bestod i att de ryska fredsbevarande trupper som fanns i Sydossetien först slog tillbaka ett artilleriangrepp mot provinshuvudstaden som beordrats av president Saakashvili och därefter gick in i Georgien för att försvaga den georgiska armén. Saakashvili avsattes i ett demokratiskt val och har åtalats för några fall av maktmissbruk. Operationen tog fjorton dagar sedan drog sig Ryssland tillbaka. De som bor i Sydossetien vill inte vara en del av Georgien. De ekonomiska hot som debattörerna skriver om består i att stater som har ett mer ingående samarbete med Ryssland får köpa gas till kraftigt subventionerade priser och övriga till marknadspris. Ingen är tvungen att köpa.

Den ”enorma” upprustning som Ryssland sägs genomföra görs från en låg nivå jämfört med läget under kalla kriget. Stora delar av det ryska försvaret är föråldrat och ska moderniseras. Att påstå att det skulle kosta 25 % av statsbudgeten är bedrägligt. Det allmänt accepterade måttet, som möjliggör jämförelser, är andel av BNP och då spenderar Ryssland 4,5 %, efter en kraftig höjning.

Kommer hotet mot fred i Europa från Ryssland? Är det Ryssland som är aggressivt och som flyttar fram sina positioner? Efter det kalla krigets slut när Sovjetunionen upplöstes gick gränsen mellan Nato och Warszawapakten väster om Berlin, nu går den 12 mil från St Petersburg. Flera östeuropeiska länder har gått med i Nato, men Warszawapakten har upplösts.

Det är korrekt att Ryssland rustar och flera Natoländer har minskat sina försvarsutgifter. Styrkeförhållanden är trots det inte alls till Rysslands fördel. Skribenterna pekar på hur mycket olika länder lägger ner i procent av BNP (inte statsbudgeten). De väljer ett mått när de vill visa att något är stort och ett annat mått när de vill visa att något är litet. I det senare fallet är syftet att finna argument för att öka svenska satsningar på försvar.

Försvarsutgifter i förhållande till BNP indikerar inte alls militära styrkeförhållanden. Ett litet land som lägger ut 5 % har troligtvis mindre försvarskapacitet än ett dubbelt så stort land (mätt i BNP) som lägger ut 3 %. Totala utgifter ger en indikation på militär kapacitet, dock inte på ett perfekt sätt. Man måste också ta hänsyn till bl.a. hur väl tränade soldaterna är och hur moderna vapen länderna har. Om man använder totala utgifter för försvarsändamål som mått på militär kapacitet blir den stora obalansen mycket tydlig.

Den europeiska delen av Nato lägger ut tre gånger så mycket som Ryssland. Om man sedan lägger till USA och Kanada blir det ungefär tio gånger så mycket som läggs på försvar (data från SIPRI, 2013). Vad finns det för skäl att tro att Ryssland skulle ha intresse av att starta ett angreppskrig? Jag känner mig inte alls hotad. Jag är mer oroad för att klimat och miljö försämras och för att de krig som USA, Israel m.fl. driver spiller över på vår del av världen.

Varje land bör ha ett försvar som har en krigsavhållande funktion. Det bör baseras på värnpliktiga och utrustas med vapen inriktade på försvar. Det bör vara utformat för att möta eventuella fiender var de än kommer ifrån.

 

Artikeln återfinns här: http://www.dn.se/debatt/stark-var-forsvarsformaga-i-forbund-med-finland/

Skrivet av: Gröna draken | 2014/07/14

Terroristexpert eller lobbyist för Israel?

Detta inlägg från 1 mars 2013 har av någon anledning tagits bort från min blogg och jag kan inte heller hitta det på Newsmill där det först var publicerat. Det tyder på att någon inte vill att det ska kunna läsas. Det kan kanske ses som ett skäl att läsa

 


Magnus Norell är sedan början av 2009 Adjunct Scholar vid Washington Institute for Near East Policy (WINEP). WINEP bildades 1985 av personer som var knutna till American Israel Public Affairs Committee (AIPAC) som är den viktigaste delen av den israeliska lobbyn i USA. Det är AIPAC som köper och hotar kongressledamöter och många andra i USA. Bland de som ingår i ”Board of Advisors” finns bl.a. Henry Kissinger, som måste betraktas som en krigsförbrytare för sin roll i bl.a. Indokinakrigen (hans aktiva roll i statskuppen i Chile 1973 bör heller inte glömmas bort), och Richard Perle, som var en av de drivande i förberedelserna för Irakkriget som var ett uppenbart brott mot FN-stadgan.

Det som fått mig att skriva detta inlägg är att ståndpunkter som Magnus Norell framfört i media ofta haft större likheter med sådana som torgförs av Israels regering, den israeliska lobbyn och USA:s regering än sådana som företräds av svenska regeringar och FN. Hans koppling till WINEP gör att det är lättare att förstå varför han framför dylika ståndpunkter. Ett tydligt mönster framträder vid granskning av några inlägg av Magnus Norell: den israeliska lobbyns världsbild sprids i Sverige av en person som i olika perioder varit anställd vid Utrikespolitiska Institutet och FOI och dessutom ofta anlitats som terrorexpert i svensk TV. Låt mig ge några exempel:

Samma dag, 31/5 2010, som Israeliska kommandos attackerade Mavi Marmara och dödade 9 personer skrev Magnus Norell en artikel som samtidigt publicerades på Newsmill och WINEP:s hemsida. Artikeln hävdade att personer på det bordade fartyget uppviglat till våld vilket tvingat de israeliska soldaterna till dödligt våld (newsmill.se och washingtoninstitute.org). Denna ståndpunkt liknar den som framfördes av Israels ambassadör i Sverige i Aktuellt den 3/6 2010. Det är svårt att inte uppfatta attacken som internationell piratverksamhet. Utrikesminister Carl Bildt var mycket tydlig i sitt avståndstagande och talade bl.a. om folkrättsbrott. Liknande avståndstaganden kom från oppositionens företrädare (Aktuellt 31/5 2010). FN har fördömt agerandet (UN Security Council SC/9940, och UN-HRC Resolution 15/1 (endast USA röstade mot).

Magnus Norell har i annat sammanhang kritiserat FN:s sändebud Richard Falk för hans rapport om Israels brott i samband med massakern i Gaza vintern 2008-9 (det benämns ofta som ett krig). Magnus Norell betonar att Richard Falk inte varit på plats och sett med egna ögon, vilket inte är så konstigt eftersom han hade förnekats inresetillstånd av Israel trots att han var utsänd av FN. Senare har Richard Falks kritik bekräftats av den mycket omfattande s.k. Goldstonerapporten.

Magnus Norell har kritiserat ett beslut i FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter (Rådet i fortsättningen, GP 12/11 2012). Jag instämmer i delar av kritiken av den resolution som tas som utgångspunkt även om den inte säger mycket mer än det som t.ex. kristdemokratiska partier brukar framföra.

Magnus Norell är även allmänt negativ till Rådet och talar om systemfel. Han gör en poäng av att Rådet har kritiserats vilket är en förvånansvärt svepande uttalande från en forskningsledare (av vem och med vilket faktastöd?). Han pekar på att särskilt Israel har kritiserats av Rådet och att det är diktaturer som dominerar Rådet. Sådana argument har framförts flera gånger av Israels ambassadör och av Israels vänner i Sverige. Det är dock en felaktig beskrivning av verkligheten. De flesta beslut i Rådet tas utan omröstning. Det innebär att varken USA eller något EU-land i Rådet sett anledning att protestera. Vid oenighet tenderar relativt sett fattiga länder från syd och Ryssland att rösta på samma sätt och de rika i norr att endera lägga ner sina röster eller rösta mot det länderna i syd anser vara rätt. Skiljelinjerna följer inte demokrati-diktaturskalan. Syd har majoritet i världen, såväl räknat i befolkning som antal länder. Därför bör ingen vara förvånad när FN antar resolutioner som speglar vad många i syd tycker. Systemfel? Nej, men vetorätten i Säkerhetsrådet är ett allvarligt systemfel?

Av 29 resolutioner som kritiserat Israel antogs 5 utan omröstning och 15 med endast en röst emot, USA eller Kanada, dvs. sammanlagt 20 av 29 (genomgång fram till slutet av 2010). Endast 2 resolutioner hade fler än 10 negativa röster, av 47 röstberättigade. Det är därför orimligt att hävda att det är diktaturer som har avgjort att Israel kritiserats. Det är Israels brottsliga handlingar som orsakat kritiken.

Det finns även goda skäl att ifrågasätta den enkla indelningen i demokrati och diktatur. Israel bör inte betecknas som demokratiskt, vilket ofta sker, eftersom många som bor inom det område som Israel kontrollerat i 45 år eller mer inte har rösträtt. USA kan också ifrågasättas ur demokratisk synpunkt eftersom ca 29 % (år 2008) av de vuxna saknar den registrering som krävs för att få rösta, många av dem hindras från att registrera sig. I andra västländer som Estland och Lettland saknar stora delar av dem som är etniska ryssar rösträtt.

När Magnus Norell beskriver ett riktat mord i Dubai under rubriken ”Mordet stor framgång för Israels kamp mot Hamas” kritiseras inte utan snarare beundras Israel för den skicklighet med vilka mordet begåtts (newsmill.se). Jag har förgäves letat efter inlägg där denne Mellanösternexpert framfört tydlig kritik mot Israels ockupations- och bosättningspolitik, flygbombning av palestinska områden och grannländer, mark- och vattenstölder, administrativt beslutade avrättningar, tortyr och åratal av terror mot den palestinska befolkningen.

Magnus Norell, som säger sig ha inriktning på demokrati i Mellanöstern, borde ha insett och även skrivit att Israel är en apartheidstat. Bosättare på ockuperad mark har rösträtt, men inte ursprungsbefolkningen i samma område, speciella vägar för judiska bosättare, regler för markägande som missgynnar palestinier, m.m. Jag har inte hittat några uttalanden av Magnus Norell som visar hur verkligheten ser ut i detta avseende. UI:s blogg har däremot ett inlägg av en annan författare som diskuterar apartheid i Israel. Endast de som har huvudet under armen eller är väldigt ensidiga kan studera förhållandena i Israel utan att se att det råder apartheid.

Som av en händelse angriper Magnus Norell till och från två av Israels fiender, Hezbollah och Hamas, som för övrigt båda två har bildats som en reaktion på israeliskt våld. Han hade en artikel i Svenska Dagbladet (22/2 2013) som hävdar att Sverige och EU borde terrorstämpla Hezbollah och han framförde samma budskap på WINEP:s hemsida vid sidan av tre andra artiklar under rubriken ”Hezbollah´s Growing Terror Threat”. Det bör nämnas att argumentationen i Magnus Norells artikel är tunn och hänvisar till terrorhandlingar där kopplingen till Hezbollah är under utredning eller är påstådd snarare än bevisad. Israel anser föga förvånande att dess fiender är ansvariga, men trots långa utredningar saknas domar eller bevis

Om någon vill veta vad Israel tycker går det att gå in på ambassadens hemsida –varför gå omvägen över Magnus Norell.

 

Lars Drake

Skrivet av: Gröna draken | 2014/07/04

Falskheten upprepas utan slut

10455159_10204031005161574_4474506298090304001_n
Hyckleriet i media vid rapportering om händelser i Israel och andra krishärdar är monumental.

Händelser i Israel/Palestina värderas efter helt olika måttstockar beroende på vem som är förövare och vem som är offer. Det märks väldigt tydligt i samband med hur media i Sverige beskrivit kidnappningen av tre Israeliska ungdomar.
Här tas huvudledaren i DN den 2/7 2014 som utgångspunkt, inte för att den är värre än andra utan för att den är representativ. Det intryck ledaren försöker ge är att DN är neutral och det talas om ”extremister på båda sidor” och att oviljan att ge upp sina positioner i fredsförhandlingarna är stor på båda sidorna.

Det som är typiskt är att offren på den israeliska sidan har namn och är individer som kan lida, såsom i fallet med de 3 kidnappade ungdomarna. Under tiden som letandet pågick dödades 9 palestinier av Israels soldater. Det nämns knappt i svensk press. Det finns ett flertal bilder på arrestering av barn och vandaliserade palestinska hem. Soldaterna har förstört i stor utsträckning i samband med letandet. Hus som ägs av personer som misstänks för att stå bakom morden på de israeliska ungdomarna har sprängts i luften

I sin iver att visa att Hamas troligtvis står bakom kidnappningen tas exemplet med soldaten som kidnappades för fem år sedan. Han ingick i en patruller vid gränsen till Gaza. En kidnappad för fem år sedan. I DN:s ledare framgår det inte att Israel kidnappar palestinier i stort sett dagligen. Ungefär 5000 sitter i israeliska fängelser, många utan anklagelse eller rättegång (ens enligt israelisk ”rättvisa”). I palestinska fängelser finns det ingen israel.

I ledaren sägs, som brukligt, att Israel svarade på en raketattack från Gaza. Israels våldsanvändning är säkert hundra gånger mer omfattande än den palestinska. Det primära våldet kommer från ockupation, markstöld och dagliga trakasserier. Det är palestinierna som reagerar på Israels våld. DN pekar ut Hamas som en terrororganisation, men inte Israel trots att Israel har dödat många, många fler och brutit mot internationell lag fler gånger än de flesta länder på jorden. De riktade mord som beslutas politiskt/administrativt är uppenbara fall av terrorbrott.

Mycket av ledaren går ut på att argumentera om vad som påverkar fredsprocessen. Fredsprocessen är en charad som Israel använder för att få tid att bygga ut bosättningar på Västbanken. Israels krav på palestinierna ökar över tiden när en förhandling borde innebära kompromisser. Varför ska vi kräva att rånoffret ska förhandla med rånaren? Det internationella samfundet borde agera och sätta stopp för Israels ockupation och apartheidsystem. Det har hittills hindrats av att världens enda supermakt, USA, är lierat med Israel.

DN gör svart till vitt och vitt till svart. Hur kan någon tänkande person ta DN:s skriverier på allvar?

Skrivet av: Gröna draken | 2014/05/12

Ett paradexempel på vilseledande journalistik –

Natos expansion österut

Natos expansion österut

Nu går Svenska Dagbladet på högvarv för att få oss att tro att vi är hotade av Ryssland och att vi måste gå med i Nato. I sin iver är tidningen villig att använda en hel del fula grepp.

Rubriken på en bild på ett bestyckat JAS-flygplan som täcker övre delen av ett uppslag lyder: ”Sverige satsar minst i Norden”. I en ingress till rubriken framgår att det inte är Norden som avses utan de länder som omger Östersjön. Ryssland, Polen, Tyskland och de tre Baltiska länderna ingår nu plötsligt i ”Norden”. I ingressen står det även att ” … Sverige satsar mindre på sitt försvar än de nordiska grannarna”.

I bilden har statistik för tio länder som gränsar till Östersjön lagts in. Att ”Sverige satsar minst” visas med staplar över försvarsutgifterna i förhållande till BNP. Det är naturligtvis inget mått på hur mycket som satsas på försvar. Ett litet land som satsar två procent av sin BNP på försvar har ett mindre försvarsanslag än ett dubbelt så stort land med en något högre BNP per capita även om det landet bara satsar en procent. En jämförelse för försvarsanslag per capita hade varit bättre, men ger inte heller ett bra mått. Om man ska använda ekonomiska anslag som mått på relativ försvarskapacitet borde man använda sig av ländernas totala utgifter på försvar.

Det första måttet är bra om syftet är att skrämma människor och verka för att Sverige ska anslutas till Nato. Det tredje måttet som ligger närmast faktisk försvarskapacitet tyder på att Sveriges försvar inte är underdimensionerat, annat än mot ett, extremt osannolikt, ensidigt angrepp från Ryssland.

Om man ersätter det dåliga måttet försvarsanslag som andel av BNP med det bättre måttet totala försvarsanslag ändras ordningen dramatiskt. Stora och ekonomiskt starka länder ökar i rangordningen. Tyskland går upp och blir tvåa efter Ryssland. Sverige går upp från tredje från botten till femte från toppen. Estland som var tvåa i SvD:s ranking hamnar näst sist om man räknar faktiska utgifter på försvar (data från SIPRI, 2013).

Jag har tidigare i brevväxling påpekat det orimliga i att använda försvarsanslag som andel av BNP för sådana här jämförelser för SvD:s ledarredaktion och författaren till denna artikel, Michael Holmström (finns på drakbett.wordpress.com). Att det nu återigen används är inte ett misstag eller slarv, det är ett medvetet vilseledande. Det kan vara intressant att notera att SvD använder statistik från ”The International Institute for Strategic Studies” som argumenterade för USA:s krig i Irak. Det normala i sådana här sammanhang är att utnyttja statistik framtagen av Stockholmsbaserade SIPRI. Det behöver inte vara fel, men jag blev lite förvånad.

En annan huvudpunkt i artikeln är att Gotland påstås vara oförsvarat och att det kan ses som ett ”säkerhetshål”. Som argument framförs att ”Gotlands läge gör att den makt som först baserar moderna robotar där kan hota en rad länder”. För att backa upp detta finns en karta med en cirkel vars radie motsvarar hur långt en rysk Iskander-robot kan nå – med Gotland i cirkelns mitt. I artikeln listas sju huvudstäder runt Östersjön, plus Oslo, som kan nås med Iskander-robotar från Gotland. Det nämns inte att samtliga dessa städer utom Oslo kan nås med sådana robotar från ryska flottbasen i Kaliningrad. Det är oerhört svagt att inte påpeka detta uppenbara förhållande, men det är förståeligt eftersom det hade gjort att argumentationen fallit som ett korthus.

Rysslands intresse av Gotland är att Nato inte ska ges möjlighet att stationera robotar på ön som skulle kunna nå Rysslands stora städer (även i det fallet finns det andra vägar för robotar och annat). Att hindra att så sker vore en konfliktdämpande åtgärd och borde vara en uppgift för ett svenskt försvar.

Den mest graverande delen av resonemangen i artikeln är att den analyserar de militära motsättningarna kring Östersjön som om det främst gäller enskilda länder och hur väl förberedda de är att stå emot angrepp. Det måste vara uppenbart för var och en som analyserat säkerhetsläget runt Östersjön att huvudparterna är Nato och Ryssland. En analys om säkerhetsfrågor som inte tar det som utgångspunkt hamnar ofelbart på villovägar.

Om man jämför styrkeförhållandena med hjälp av hur stora anslag de två huvud parterna lägger ner kan man först lägga ihop försvarsanslagen i hela den Europeiska delen av Nato och jämföra det med vad Ryssland satsar. Det visar sig då att Europeiska delen av Nato lägger ut tre gånger så mycket som Ryssland. Om man sedan lägger till USA och Kanada blir det ungefär tio gånger så mycket (data från SIPRI, 2013). Även detta har jag påpekat i min tidigare mailväxling med SvD. Det är således inte ett misstag utan medvetet vilseledande.

Artikeln i övrigt är en illa dold agitation för att Sverige ska anslutas till Nato.

Skrivet av: Gröna draken | 2014/05/10

Rysslands roll i andra värlsdskriget och dagens hotbild

 

Kvinna som skyddar ett barn vid bombningar av en by i Vitryssland 1941. Foto: Anatoli Garamin.

Kvinna som skyddar ett barn vid bombningar av en by i Vitryssland 1941. Foto: Anatoli Garamin.

Detta inlägg tillägnas min svärfar Michail, född 1925 Zhitomir, som var soldat i Röda armén under andra världskriget. Av 34 miljoner som skrevs in dog över 9 miljoner. Nazisternas behandling av ryssar och andra slaver var mycket värre än deras behandling av befolkningarna i de underkuvade Västeuropeiska länderna. Inlägget tillägnas också min svärmor Zinaida, född 1930 nära Moskva, som såg sin egen mor mördas i sin säng av en tysk soldat.

Idag när jag läste det tal som den ledande svenska fredsaktivisten Agneta Norberg höll på årsdagen av Rysslands seger över Nazityskland, tänkte jag att det vill jag publicera på Drakbett. Innan jag fått klartecken att publicera noterade jag att Stefan Lindgren redan lagt ut talet på sin blogg, nyhetsbanken.se. Det är en så bra historisk genomgång att det inte skadar om det ges en bred spridning.

 

Tal den 9 maj 2014, Sergels torg, för att fira krigsslutet 1945.
Agneta Norberg, vice ordf. Sveriges Fredsråd

Jag är stolt och glad över att på Sveriges Fredsråds vägnar få säja några ord denna viktiga dag då vi firar segern över nazismen i Europa, där den Röda Armén spelade en helt avgörande roll.

Jag minns min känsla av skräck under kriget. Jag var rädd för nyheterna för alla vuxna såg så allvarliga ut. Jag blev lycklig när pappa glömde bort kvällsnyheterna. Pappa höll på Hitler men det gjorde ju de flesta i byn och kung Gustav den femte också, så han var i förnämt sällskap. Jag var 8 år när kriget tog slut och vi såg hemska bilder från lägren i Tyskland och Polen. Men det sas inte mycket om ens något om kriget offer och lidandet i öst- Ryssland. Däremot fick vi veta mycket om att USAs marinsoldater gick iland i Normandie. Det fick vi se i tidningarna igen och igen.

De signaler som ganska snart kom in från omvärlden till den lilla byn i Västerbottens inland, var inte kriget utan att USA var väldigt, väldigt bra. Mina stora systrar tapetserade nu väggarna i sitt rum med filmstjärnor ur Allas Veckotidning, Hemmets Journal och Hemmets Veckotidning: Det var Betty Grable, Deanna Durbin, Tyrone Power, Fred Astaire, Gary Cooper, Veronica Lake, Clark Gable och Errol Flynn. Förutom filmstjärnorna kom tuggummi och en tjusig skrift cirkulerade i byn den hette Det Bästa. Jag var tidigt mycket läskunnig och läste allt. I Det Bästa stod att läsa att Ryssland och kommunisterna var jättehemska och väldigt, väldigt farliga.

Jag tog lång tid på mig för att lära mig historien. I 30-årsåldern for jag på en bussresa till Leningrad. Denna resa förändrade mitt liv på ett avgörande sätt. Jag kan säja att efter den resan blev jag fredsaktivist.

Att se fotoutställningen från Leningrads belägring, och alla andra fasansfulla saker blev en total vändpunkt i mitt liv. Jag blev först oerhört skamsen i tron att jag nog var den enda i hela Sverige som inte hade fattat vilket omänskligt lidande som nazisterna hade orsakat det ryska folket. Och vilken avgörande insats Röda Armén hade gjort. Att 20 miljoner människor hade stupat i kriget eller dött av svält och lidande- numera är siffran korrektare – 27 miljoner – att 15 stora städer bombats sönder, att 1710 mindre städer och 70.000 byar bränts ner till aska, och att 60 miljoner byggnader bombats och bränts, 25 miljoner hade gjorts hemlösa. Tyskarnas bombräder hade förstört 32.000 fabriker, 10.000 kraftverk, 3000 oljeborrtorn, 1000 kolgruvor, 65 000 km järnvägsräls och landsvägar, 40.000 sjukhus, 64.000 skolor, 400 muséer, 43.000 bibliotek med 100 milj. böcker, 44.000 teaterbyggnader, 3000 kyrkor, 100.000 kollektivjordbruk. Kreaturen fördes till Tyskland eller blev mat till soldaterna- nazister slaktade eller tog med sig 7 miljoner hästar, 17 miljoner nötboskap, 20 miljoner svin, 27 miljoner får och getter, 110 miljoner höns. Det blev som sagt fred till slut. Men då fällde USA atombomber över Hiroshima och Nagasaki. Det var en varning till Ryssland och inte som man sa för att Japan skulle kapitulera. Då inleddes det ohyggliga kalla kriget och USA fortsatte att använda kärnvapen ungefär som att man håller en pistol mot tinningen utan att trycka av men det fungerar ändå säjer Daniel Ellsberg, som arbetade på Pentagon. Han avslöjade att USA redan 1946 ville bomba Moskva med kärnvapen med start från England där färdiglastade B 52 bombplan stod klara på flygbasen Mildenhall som på given order från Pentagon skulle lyfta mot Moskva. Detta visste Moskva och tvingades in i en fasansfull kärnvapenupprustning trots att landet låg i ruiner. Allt från 1946 fram till våra dagar har USA hotat länder med kärnvapenanfall ett 30-tal gånger om de inte lytt USA. Detta står att läsa i Empire and the Bomb, Joseph Gerson. Boken kom ut 2007.

förkortat NED, som får stora pengar för att göra öppet i ett land som CIA tidigare gjorde dolt. Det finns över 40 sådana NED kontor i t.ex. Ukraina och ungefär dubbelt så många i Ryssland. Ett annat land som begåvats med NEDs hjälp att bli demokratiskt på det sätt som USA vill är idag Venezuela och Zimbabwe.

Ytterligare en typ av krigföring-massmedias roll i historieskrivning, och rapportering av krigen. Enligt den norske professorn Johan Galtung tillverkar privata PR-firmor artiklar och nyheter som passar in i USAs planer på världsherravälde. De tillverkar nyheter, skriver artiklar, gör pressreleaser och videofilmer. De mest beryktade är Hill & Knowlton, Ruder & Finn, Burston Marsteller. Hill & Knowlton gjorde sitt genombrott under första Irak-kriget då de fick 11 miljoner dollar för en kampanj som gick ut på att visa Iraks grymhet då irakiska soldater gick in på ett sjukhus och kastade bebisar ur kuvöserna. Senaten godkände att kriget fick inledas med hänvisning till denna tillverkade videofilm. Uppgifter från USA visar att 40 % av utrikesnyheterna fabriceras av 50 PR- företag när det gäller Wall Street Journal är siffran 50%. Johan Galtung drar även upp Sveriges media och säjer: ”Det krävs ett stort mod hos svenska tidningsredaktörer att producera en verklighetsbild som avviker väsentligt från USAs världsbild”. Och läser man okritiskt Svenska Dagbladets ledarsida så borde väl Sverige gå i krig mot Ryssland. Men ibland kan vi fredsvänner få hjälp från oväntat håll. Jack Matlock USAs ambassadör under Reagan administrationen. Han säjer: President Putin agerar som svar på USAs fientliga hållning att utvidga NATO österut, att bomba Serbien och att bygga fientliga militärbaser i Östeuropa trots löften att inte göra det vid Tysklands återförening. Han undrar också: hur skulle USA känna sig om Ryssland eller Kina eller Västeuropa började upprätta militärbaser i Mexiko eller i Karibien eller arbetade för att installera en regering som var fientligt inställd till USA?”

Sveriges media deltar i demoniseringen av Ryssland och har ingenting att rapportera när det gäller USAs/NATOs destabiliserande och fientliga stridsövningar på svensk mark i nordområdena. Sverige är ju med i Partnerskap för Fred-förstugan till NATO och deltar i alla stridsövningar med NATO i nord och i syd. Med namn som Loyal Arrow, Nordic Air Meet, Cold Response. De genomförs på området NEAT-North European Aerospace Testrange, stort som Blekinge, där testas och tränas även den stora drönaren nEUROn. I mars, detta år, avslutades Cold Response nr.6 med 16.300 trupper inte långt från ryska gränsen. I södra Norden har USA installerat flygbaser i Estland, Lettland och Litauen och årliga stridsövningar – BALTOPs- till havs och i luften. Piloterna i NATO-stridsplanen verkar finna ett nöje i att sniffa alldeles vid miljonstaden S.t Peterburgs luftrum. Förutom detta har USA anlagt militärbaser i en vid cirkel runt den Eurasiska kontinenten med Diego Garcia, Hawaii , Guam, som med stora, militära centra, sannolikhet med lager av kärnvapen. För att kunna genomföra ett första slag med kärnvapen har USA redan installerat radaranläggningar i Vardö, nära ryska gränsen, i Thule på Grönland, och upprättat installationer i Polen, Rumänien och Turkiet. De ska serva det s.k. nationella missilförsvaret vilket är ett anfallsarrangemang mot Ryssland. Sveriges utrikesminister är nära nog bäst i klassen när det gäller att göra USA nöjd. Carl Bildt har en god samtalspartner i USAs ambassadör Mark Brzezinski. Fadern Zbigniew, författare till The Grand Chessboard, USAs överhöghet och dess geostrategiska uppdrag, utgavs 1997. Den brukar kallas handbok i världsdiktatur. Pappa Zbigniew var utrikespolitisk rådgivare till både Carter och Obama. Han besöker son och barn-barn då och då i Sthlm.

Den farliga krisen i Ukraina handlar bara delvis om själva Ukraina. Det handlar även om USAs planer på att totalt stänga inne den ryska kontinenten. Hamnar Ukraina helt i USA/NATOs händer så kommer USA att placera ut sitt missilförsvar vilket är en krigsförklaring gentemot Ryssland.

Vi ska hedra de miljoner som stupade i det stora fosterländska kriget genom att se till att Sverige inte går med i NATO.

Vi ska sluta lyssna på de krigsmedia vi har idag i Sverige

Vi ska avbryta det militära samarbetet med USA/NATO.

Vi ska lämna Partnerskap för Fred som är en förstuga till NATO.

Sverige måste bli ett verkligt neutralt och alliansfritt land.

Leve fred och vänskap med Ryssland!

UD

UD (alfakanal.se)

Under lång tid har Sveriges utrikespolitik deklamerats från utrikesministerns Twitterkonto. Öppenhet är bra, men det vore bättre om svensk utrikespolitik är genomtänkt även i hur den formuleras.

Under senare tid har utrikesministern gjort snabba och sakligt felaktiga uttalanden om utvecklingen i Ukraina. Han har bl.a. förnekat att det finns nazister/fascister i Ukrainas regering och försökt påskina att massakern i Odessa startades av pro-ryska separatister när även de tidiga rapporterna visade att det var högerextrema grupper som attackerade. Carl Bildt har tillhört hökarna bland EU:s utrikesministrar och därmed hetsat upp tonläget i stället för att bidra till dialog. Man måste fråga sig om han saknar omdöme eller kunskapsunderlag.

Det som skett föranleder några frågor om hur det fungerar inom Utrikesdepartementet. Tar tjänstemännen inom Utrikesdepartementet fram underlag för ministrarna? Är dessa underlag väl grundade i verkliga förhållanden? Är det så att utrikesministern ignorerar sådana underlag? Med tanke på Carl Bildts ytterst olämpliga uttalanden måste det finnas brister i något av dessa led.

Vilken riksdagsgrupp kommer att vara först med att kräva en utredning av dessa frågor i Riksdagen? Tiden är mogen för en misstroendeförklaring riktad mot Carl Bildt!

Detta inlägg har publicerats i Fria Tidningen (19/4 2014)

Jag slutade prenumerera på Dagens Nyheter för drygt tio år sedan. Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg på Drakbett, ” Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet, pest eller kolera”:

Ang DN …. ” svag och politiskt styrd nyhetsrapportering med en inriktning jag inte uppskattade. För det andra kändes ledarsidan rätt insnöad, med vissa undantag. Det blev lite för mycket av stöd till USA och Israel för min smak.”

En annan synpunkt var att debattsidan hanterades på ett dåligt sätt.

Jag har prenumererat på Svenska Dagbladet sen jag sa upp DN. SvD har haft lite högre i tak på debattsidan och flera mycket duktiga reportrar med integritet som regelbundet skriver inne i tidningen. Ledarsidan kan man se som ett skämt. Inläggen där är till och med mer förutsägbara, och högervridna, än motsvarande i DN. Jag har stått ut med det trots att jag flera gånger blivit rejält störd av enögdheten.

Under det senaste året har tidningen fört en kampanj för anslutning till Nato. Inte bara på ledarsidan, som man kunde bortse från, utan även på nyhetsplats. Under den senaste månaden har ställningstagandet för USA, EU och Nato och mot Ryssland varit massivt. Ensidigheten i urval av nyheter är som ett intensivt blinkande blåljus. Om man, som jag, dagligen söker information i internationella media ser man tydligt hur skev bilden är.

Nu står jag inte ut längre. Jag säger upp min prenumeration. Jag kommer fortsättningsvis att läsa vad några av SvD:s duktiga journalister har att bidra med – på nätet.

Lars Drake

Skrivet av: Gröna draken | 2014/04/19

Olönsam kontroll

 

I dagens DN-debatt finns en intressant och bra artikel, ”Välfärden undermineras av vårt fokus på utvärderingar”, av Sten Widmalm, Frida Widmalm, Thomas Persson. Författarna hävdar att lärare och läkare kan använda högst hälften av sin tid till kontakt med patienter och elever. Det som man tror är deras uppgift. Mycket av den övriga tiden går åt till olika utvärderingar. De är även med rätta kritiska mot ”new public mangement” styrmetoden som inspirerats av näringslivet och som numera används flitigt i offentlig sektor.

”Framtidens handlingsförslag måste syfta till att utveckla och förstärka våra professioner snarare än att underminera dem. De flesta som upplever att deras yrkeskunnande respekteras vill handla rätt. Och just här kan utrymmet uppstå för enskilt ansvar utan omfattande granskningssystem. Självfallet kommer det alltid att behövas någon form av kontrollmekanismer. Men en grundläggande tillit mellan arbetsgivare och anställda är helt nödvändig för att de anställda i hög utsträckning ska göra rätt saker, även när ingen granskar och ser på. Det är grunden för att bygga en offentligt finansierad välfärd som är mänsklig och effektiv samtidigt.”

Det är inte tilliten mellan arbetsgivare och anställd som är problemets kärna. Det som artikeln missar är att det är just privatiseringarna inom välfärden som påskyndat den snabba ökningen av kontroller och utvärderingar. Om vinsten är den primära drivkraften är sökandet efter alla former av kostnadsbesparingar fundamental, med eller utan fusk. Någon form av kontroll behövs i alla system men när vinstintressen styr är fusket inbyggt i systemet. Tilliten mellan samhället som finansierar och utförande företag saknas och då ökar behovet av kontroll.

Skrivet i sängläge klockan 07.30. Man behöver inte vara sjuk för att ligga ner när man är vaken. Det räcker med att vara lat.

Skrivet av: Gröna draken | 2014/04/07

Glupskhet kan slå tillbaka på en själv

Det är inte alls ovanligt att en ovilja att visa återhållsamhet och kompromissvilja medför att man förlorar mer än nödvändigt. Överklassen i Ryssland förlorade det mesta 1917 vilket inte hade behövt ske om de hade varit mer villiga att kompromissa under decennierna som föregick den ryska revolutionen. Israels ovilja att acceptera en palestinsk stat på hela det område som inte ingick i Israel före 1967 har medfört att landet nu måste välja mellan demokrati med palestinsk majoritet och apartheid. Båda alternativen är sämre än det som hade varit möjligt att uppnå.

Utvidgningen av Nato österut och USA:s stora investeringar (5 mdr USD) i undergrävande verksamhet i Ukraina har bidragit till en statskupp med ryssfientliga krafter som genomförts med hjälp av fascistiska stormtrupper. Ryssland kände sig hotat och gjorde vad som var möjligt för att skydda sin örlogsbas på Krim. Ett brott mot folkrätten som i och för sig är mycket begränsat jämfört med USA/Natos omfattande bombningar av flera länder under de senaste femton åren. En dödades på Krim jämfört med ungefär en miljon i Irak m.fl. länder. Väst satte in sanktioner och försöker isolera Ryssland som straff. Detta har lett till att Ryssland vänder sig mer mot Kina och övriga BRICS-länder. Ett av de viktigaste resultaten blir troligtvis att Ryssland m.fl. länder överger dollarn som valuta vid affärer med bl.a. olja o gas. Det kan bli mycket dyrt för USA som redan har allvarliga ekonomiska problem. De gasberoende EU-länderna kan få sämre villkor när Ryssland satsar på export till Kina som har en stor efterfrågan på gas.

Skrivet av: Gröna draken | 2014/03/25

”Vi vaknar kanske i en värld utan Väst”

Per Gudmundson

Per Gudmundson

 

Sådan är rubriken på ett inlägg av superdemagogen Per Gudmundson på SvD:s ledarsida den 25/3 2014.

Artikeln inleds med: Hur kunde Putins Ryssland få annektera Krim?” Sedan listar han några faktorer som kan förklara händelseutvecklingen. ”Inbördeskriget i Syrien har visat att omvärlden inte ingriper ens vid blodbad.” Gudmundson har missat att omvärlden har ingripit i Syrien. Saudiarabien, Qatar, USA, England och Frankrike har finansierat extrema islamister om tagit sig in i landet och mördat. Det har förvisso bidragit till blodbadet.

Den andra faktorn han nämner är: ”Ett krigstrött USA under Obama har försökt leda världen genom ”diplomati” snarare än med musklerna.” Vi får väl vara glada om USA just nu är så försvagade och visa av tidigare misslyckade insatser att de inte ger sig in i vilka äventyr som helst. Det folkrättsvidriga kriget i Irak ledde till ungefär en miljon döda, inbördes strider, ett förstört utbildningssystem och en raserad hälsovård.

Den tredje faktorn är att: ”Europas länder har inte mött de militära krav som följer av ett mer tillbakadraget USA.” Kan man uttrycka önskan om att dominera med vapenmakt på ett tydligare sätt?

”Utvecklingen i Ryssland har varit uppenbar åtminstone sedan 2008, då rysk trupp gick in i Georgien.” Konflikten i Georgien utlöstes av bombningar av huvudorten i Sydossetien som Mikheil Saakashvili beordrat. Ryssland hade fredsbevarande trupp där.

Låt mig återknyta till rubriken om att Väst kanske är på väg att försvinna. Det Gudmundson eventuellt avser är att Västs totala dominans upphör och det är nog just det som sker. Risken att Väst upphör att existera är däremot något (!) överdriven. Natos andel av de globala utgifterna för militära ändamål är 56 procent och Rysslands 5,2 procent. De västliga ekonomierna, USA och EU, står för 46 procent av global BNP. Kina står för knappt 12 procent och Rysslands del är 2,8 procent. Resten av världen tillväxer snabbare, men Väst är inte på väg att försvinna.

Per Gudmundson är så ensidig att han inte kan skilja på ett svartvitt foto och dess negativ.

(Min kursivering i syfte att underlätta läsningen.)

Older Posts »

Kategorier

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.